Loutwill

Kapitel 1
Buren som en bebis

”Jag kan inte fatta att vi inte kom i samma klass”, sa jag argt och rullade ihop klasslistan till en boll och slängde den mot papperskorgen. Jag missade som vanligt.

 

”Jag vet, det kommer att bli ännu tråkigare att börja i en ny skola nu”, sa Alix, min bästa kompis sen vi var två. Vår gamla skola hade stängt ner, så vi skulle flyttas till en ny skola som precis hade startats. Den hette Lotus High.

Jag och Alix hade alltid gått i samma klass, vi var som bröder. Vi försvarade alltid varandra vad som än hände, och nu skulle vi skiljas åt. Det kändes så tungt att tänka på det, att jag skulle behöva gå ensam genom resten av high school.

I början av sommarlovet hade jag sett fram emot att börja på Lotus high, jag och Alix hade planerat så många roliga saker som vi skulle göra. Vi pratade om hur vi skulle reta alla dumma cheerleaders, hitta en hemlig ingång in till skolan och skaffa oss ett eget ”ställe”, som vi alltid skulle hänga vid. Men nu såg jag framtiden som ett mörkt, dystert ställe med många ensamma stunder.

”Kom igen Jason, vi kan göra något kul istället för att sitta här och tänka på vår mörka framtid.” Alix hoppade upp från stolen och gick mot ytterdörren. Jag blängde på honom, jag kände inte för att gå ut just nu. Så jag satt kvar till hans stora besvikelse.

”Okej, då får vi väl ha kul härinne”, sa han och satte igång radion. Ljudet av en dålig poplåt från åttitalet spred sig i rummet, och Alix började gunga i takt till musiken. När refrängen drog igång dansade han vilt med och jag kunde inte låta bli att skratta. Jag hoppade upp på sängen och gjorde några danssteg från åttitalet som borde vara glömda och begravda.

”Kom igen morfar, de där dansstegen leder dig ingenvart”, sa Alix och hånlog.
”Dagens ungdomar”, suckade jag på skoj, böjde på ryggen och satte mig ner på sängen igen. Just då försvann alla mina dystra tankar, och jag lovade mig själv att jag skulle vara positiv från och med nu. Vem vet, kanske high school skulle bli jättekul även om inte Alix var med. Fast det lät inte så troligt.

”Ska vi gå och köpa en glass, eller är du fortfarande för tjurig?” Han plockade fram pengar ur sin ficka och räknade dem.

”Det beror på, bjuder du mig på en glass?”, frågade jag slugt. Han nickade, och vi gick mot vårt favoritställe.  Solen sken ute och jag tänkte på vad som egentligen kunde hända första dagen på Lotus high. Det skulle kanske till och med bli bra för mig att skaffa några nya vänner.

”Du ser gladare ut nu Jason, så jag kanske inte behöver bjuda dig på en glass ändå”, sa Alix och log ett snett leende. Jag skakade på huvudet.

”Tro inte att du kommer undan.” Jag log för mig själv och började vissla på en sång. Vi gick i skuggan av de kala palmerna eftersom det var en ovanligt varm dag. Jag kollade mig omkring och såg alla välbekanta småstadshus som alla nästan såg likadana ut, och jag såg havet som verkade oändligt härifrån. Loutwill hade varit min hemstad sedan jag föddes, och jag trivdes verkligen i det varma och soliga klimatet. Jag hade aldrig längtat efter att flytta till en storstad som New York eller Los Angeles som de flesta andra ungdomar verkade göra.

”Hej snyggingar”, hörde jag en välbekant röst säga, och jag och Alix vände oss om och fick syn på Jong och Daniella. Jong log, det var uppenbart att det var han som hade hälsat på oss. Jong var Alix pojkvän, han var liten, snäll med mörkt hår och asiatiskt utseende, precis som Alix. Nu kramade han om Alix och gav honom en snabb puss på kinden.

”Hej Jason, vi kanske ska ge turturduvorna lite tid för sig själva”, sa Daniella hånfullt, hon var Alix exflickvän men som nu var en i vårt gäng. Jag skrattade och gick fram och knuffade isär Jong och Alix.
”Nog med mys, nu ska vi äta glass, Alix bjuder.”

”God morgon alla glada och pigga elever, mitt namn är Mrs. Hassel och jag kommer att vara er engelskalärare”, sa en för glad kvinna med stora, ivriga ögon och ett falskt leende på läpparna.

Jag såg mig omkring. Ingen av de andra eleverna verkade lyssna på henne, de flesta hade sin mobil gömd under bordet och gav den all sin uppmärksamhet.

 

”Jason Down, skulle du vilja vara först med att presentera dig inför klassen?”, frågade den läskigt glada lärarinnan. ”Du kan säga vad du heter, vart du bor och vad du gillar att göra?”

Jag nickade och reste mig sakta från stolen.

 

”Hej jag heter Jason och jag bor bara några kvarter härifrån. Jag gillar att göra många olika saker, men oftast gör jag dem med mina bästa kompisar Alix, Jong och Daniella. Jag är sjutton år och har bott i Loutwill i hela mitt liv.”

Mrs. Hassel skrattade förtjust åt någonting, och jag satte mig ner på stolen. Jag granskade de andra eleverna för att se om någon kollade åt mitt håll, då en tjock tjej med fula glasögon och en klumpig gångstil kom in i klassrummet.

 

”Förlåt att jag är sen mina vänner, men jag ramlade med moppen på vägen hit och ville försäkra mig om att jag inte hade fått en hjärnskakning innan jag fortsatte”, sa den fula, klumpiga tjejen och log osmart. Hennes armar flög omkring sidorna på henne, och hon hade på sig kläder som minst sagt gav henne en osmickrande figur.

Mrs. Hassel log ansträngt mot tjejen och pekade på hennes plats.

 

”Det är okej för denna gången Ashley”, sa hon, och hon fick det att låta som ett hot. Ashley, som tjejen tydligen hette, satte sig på stolen och log mot alla eleverna. Ingen log tillbaka.

Mrs. Hassel tvingade alla i tur och ordning att presentera sig, och sedan fick vi äntligen en rast. Jag skyndade mig ut ur klassrummet och halvsprang mot mitt skåp. Jag kollade på schemat vad vi skulle ha för lektion när jag hörde en röst bakom mig.

 

”Hej Jason, du verkar vara en trevlig grabb. Och söt”, sa en röst, och jag bad till Gud att det inte var vem jag trodde det var. Såklart var Gud tvungen att svika mig, för bakom mig stod den fula tjejen och log.

”Hej Ashley”, sa jag och låtsades koncentrera mig på schemat.

 

”Hej Jason, jag ville bara fråga dig om du gör någonting på lördag.” Ashley försökte blinka förföriskt med ena ögat, men misslyckades. Jag bet ihop läpparna allt jag kunde, men ändå slank ett litet skratt ur mig.
”Ashley, tyvärr har jag redan planer”, sa jag och försökte att inte låta ironisk.
Hon såg lite besviken ut, men jag kunde se att hon inte tänkte ge upp. Hon var för dum för sitt eget bästa.

”Men på fredag då? Gör du något då?”

 

Jag suckade, jag ville inte såra hennes känslor, men hellre det än att behöva gå ut med henne.

”Kan inte, jag måste… jag måste hjälpa de hemlösa på fredag”, stammade jag fram. Hon log brett och verkade imponerad av min omtänksamhet. Det skulle i alla fall inte bli svårt att ljuga för henne, hon gick tydligen på vilken dum historia som helst.

 

Jag skyndade mig därifrån innan hon hann fråga mig något mer. Såklart hittade jag inte alls i den nya byggnaden, så jag sprang omkring som en virrig höna och letade efter Alix.

I min brådska att komma ifrån Ashley råkade jag springa rakt in i någon. Jag kollade upp och såg ett sött ansikte med fräknar och isblå ögon.

 

”Flytta på dig din bög”, sa tjejen, och jag blev riktigt arg över hur hon använde ordet.
”Du vet att man brukar flytta på sig när man möter någon i korridoren va? Fast du kanske tror att alla gärna slänger sig åt sidan så att du kan gå vidare”, sa jag argt och blängde på henne.

Hon fnös och slängde sitt svarta hår över axeln. Om jag inte hade ogillat henne så mycket hade jag kanske tyckt att hon var den vackraste tjejen jag någonsin mött. Eller kanske inte.

 

”Tänkte just säga detsamma till dig, tönt.” Hon gick självsäkert iväg, och jag hörde hur hennes undersåtar skrattade som om det hon hade sagt varit roligt.  

Jag skyndade mig därifrån och försökte komma på vart Alix kunde vara. Hans lektion borde ha slutat nu, och jag var tvungen att berätta för honom vilken hemsk morgon jag hade haft. Tillslut hittade jag till caféet, och till min lättnad var han och Daniella där.

 

”Så hur har morgonen varit för er?” Jag studerade hans ansikte, och insåg att han verkade nöjd.

”Bra, men vår nya lärare är ond. Allting vore perfekt om inte Vajri hade gått i klassen, hon är en riktig bitch”, sa han och log. Daniella nickade.

 

”Jag önskar att du gick i vår klass Jason, du hade verkligen passat in. Men om ni ursäktar mig, jag är sugen på lite juice ”Jag kände mig lite avundsjuk när jag hörde vad hon sa. Jag ville också gå i deras klass. Daniella gick iväg för att köpa ett mellanmål, och jag började berätta för Alix hur min morgon hade varit.

 

”Hm, om jag ska sammanfatta min morgon så har jag träffat min psykopat till lärare som ler konstant, blivit utbjuden av en gorilla till tjej och sprungit in i en snygg bitch som fick mig att bli utskrattad.”

Alix skrattade så att hans små ögon försvann mellan ögonlocken. Jag kände mig inte riktigt lika road av min historia, men insåg att den var ganska komisk.

 

”Allvarligt talat Alix, du måste hjälpa mig, jag kommer inte att överleva en termin ens!” Jag lät ganska panikslagen, till och med i mina egna öron.
Alix nickade lugnt och gav mig en klapp på axeln samtidigt som han flinade retligt.

”Allt kommer att lösa sig, bara du visar mig vem som bjöd ut dig så att jag kan få skratta lite till”, sa han, och jag slog bort hans hand.

 

”Seriöst Alix, den här morgonen har varit den värsta i mitt liv, jag känner mig helt ensam utan dig.” Jag insåg att det jag sa kunde låta rätt bögigt, men alla trodde redan att jag och Alix dejtade i smyg så det spelade inte så stor roll om någon hörde.

 

Alix kollade på klockan och sa att hans lektion började nu, och jag insåg med fasa att min inte började förrän om tjugo minuter. Han gick till Daniella för att berätta att lektionen började.

 

Jag såg dem gå iväg, och tillslut försvinna bakom en vägg. Jag satte mig på en liten soffa som fanns i cafeterian och lutade mig bakåt. Jag slöt ögonen och drömde att skoldagen var över.

Plötsligt kände jag något vått och illaluktande mot min panna.

 

Fortsättning följer.../Indianen Jacob