Loutwill

”Hej Jason, sitter du här helt ensam.” Jag vände mig om och såg Alix komma gående emot mig, och bakom honom kom Daniella. De satte sig på mitt bord, och Alix frågade varför jag hade mat i håret samtidigt som han petade bort några rester ur mitt hår. Jag berättade hur jag nyss hade jagat iväg Vajri från bordet, och vi skrattade länge åt det.

”Du är ett geni Jason, vi kan hämnas på Vajri genom att reta ihjäl henne. Då lär hon inte vilja se oss någon mer gång, och vi kan lugnt leva vidare”, sa Alix och log brett. Jag skrattade och såg fram emot att reta Vajri på alla sätt jag kunde.

”Jag hjälper er, vi ska vinna över den där horan”, sa Daniella ivrigt. Sedan berättade Alix och Daniella att de hade bråkat med Vajri innan, och Daniella försökte skryta om vilka hårda ord hon hade sagt, och jag fick verkligen bita ihop för att inte börja skratta. Jag kastade en blick på Alix och såg att han också höll sig för skratt. Och då kunde jag inte hålla mig längre.

När skoldagen var över gick jag direkt till dagiset för att hämta min lillasyster Michelle. Jag öppnade grinden och hoppades att hon redan var klar så att jag inte behövde vänta på henne länge. En dagisfröken hälsade glatt på mig och jag frågade vart Michelle var. Hon berättade att senast hon sett henne hade hon lekt vid gungorna. Jag skyndade mig dit och såg mig omkring.

”Jason!” skrek Michelle och kom springande mot mig. Jag böjde mig ner och kramade henne.

”Skynda dig nu, har du med dig allt? Du har inte glömt någonting va?” Hon skakade på huvudet, och jag tog henne i handen och gick med snabba steg mot utgången. Dagisfröknarna vinkade hejdå och vi vinkade tillbaka.
Michelle hade långt, blont hår och glada, ljusblå ögon. Hon hade ett hjärtformat litet ansikte och var faktiskt ett ganska sött barn. Mamma och pappa jobbade nästan hela året om, så jag var oftast den som fick ta hand om henne. Min mamma jobbade som chefredaktör för någon tidning och min pappa var chef för en byggfirma. När jag var liten kände jag min barnvakt bättre än jag kände mina föräldrar, så de har alltid jobbat väldigt mycket. Jag saknade dem faktiskt inte särskilt ofta, eftersom det kändes mer normalt när de var borta än när de faktiskt var hemma.

Efter att jag hade värmt mat till både mig och Michelle ringde jag Alix och frågade vad han gjorde. Han var hos Jong och jag ville inte störa dem så jag sa att vi kunde ses imorgon. Jag funderade på om jag skulle ringa Daniella eller inte. Vi var bra vänner, vi hade känt varandra i flera år men vi var aldrig ensamma med varandra. Vi träffades när hon och Alix blev ihop och när Alix gjorde slut fortsatte de att vara vänner och då blev hon automatiskt min vän också. Men vi hade aldrig gjort någonting bara hon och jag. Daniellas enda intresse var att dansa, så vi hade inte precis något gemensamt intresse. Men jag bestämde mig för att ringa henne, det kanske skulle bli kul att lära känna henne bättre. Jag slog hennes nummer och väntade på att hon skulle svara.

”Hej, vem är det?” Daniella lät misstänksam och jag skyndade mig att svara innan hon la på eller nått.

”Det är Jason, gör du någonting just nu? Annars kanske du kunde komma hem till mig?” Jag kände mig dum när jag frågade och ångrade mig. Hon skulle kanske ta det på fel sätt. Jag hade verkligen inga känslor för henne. Visst, hon var söt och så men jag såg henne mer som en vän. Hon skulle likaväl ha kunnat vara en kille och oftast var hon manligare än både mig och Alix.

”Klart jag kommer”, sa hon och det lät som om hon var glad över att jag hade frågat. Jag kände mig nöjd med mig själv, det var kanske en bra idé ändå. Jag la på och gick upp för att leta efter Michelle. Jag hittade henne sittandes i sitt rum.

”Daniella kommer över snart, men du kommer ner om det är någonting eller?” frågade jag henne och hon nickade. Jag gick ner igen och började titta på teve för att fördriva tiden. Efter ett tag knackade någon på dörren och jag gick för att öppna.

”Hej Jason, vad kul att du ringde innan. Vi har aldrig gjort någonting bara vi två förut”, sa hon och log. Hennes hår var uppsatt i en slarvig tofs, och hon hade som vanligt på sig mjukisbyxor och linne.
Jag log tillbaka och hon gick självsäkert in genom dörren. Man kunde lätt se att Daniella var en dansare på hennes gångstil, hon rörde sig smidigt men vickade mycket på höfterna när hon gick.

”Okej, jag måste fråga dig en fråga och jag vill att du ska svara mig helt ärligt”, sa Daniella allvarligt och jag kollade förvånat på henne. ”Varför bjöd du hit mig?”
Jag ville slå till mig själv, såklart trodde hon att det här var någon slags dejt.

”Jag frågade faktiskt Alix också, men han kunde inte, så det här är inte som någon dejt”, sa jag och hörde hur löjligt nervös jag lät. Hon började fnissa.

”Jag menade inte så, jag undrade bara om du ville göra någonting här, annars kunde vi gå och köpa glass. Jag vill se om det ”coola” gänget sitter där igen”, sa hon och började skratta. Jag blev röd i ansiktet och försökte komma på något att säga.

”Min syster är hemma, så i så fall måste vi ta med henne dit”, sa jag och hon nickade.

”Jag älskar Michelle, hon är den sötaste ungen som finns.”

Vi gick upp för att hämta Michelle. Jag kände mest för att lägga mig ner och dö, hur kunde jag vara så pinsam! Hon trodde säkert att jag gillade henne nu, det lät verkligen som det när jag babblade på innan. Daniella verkade hålla sig för skratt fortfarande. Hon bet sig i läppen, men log hela vägen upp till min lillasysters rum.

”Michelle, vill du med och köpa glass?” Jag kollade hoppfullt på henne och hoppades att hon skulle säga nej, för då kunde jag be Daniella gå och spionera på gänget själv, och jag kunde gå och gräva mig en grav. Men som alla dagisbarn började hon hyperventilera bara hon hörde ordet glass och hon sprang i panik ner för att snöra på sig skorna.

”Har du med dig din mobil så att vi kan ringa polisen om vi ser dem göra någonting?” frågade Daniella och jag nickade. Vi gick mot glassbaren och pratade om hur vi skulle hämnas på gänget. Snart hade jag glömt min pinsamma replik och vi skrattade högt flera gånger åt våra galna planer. Men när vi kom fram var det nästan tomt, och vi gick besviket fram och köpte varsin glass.

”Jag har aldrig sett dem ens”, gnällde Daniella och slukade en stor bit glass.

”Var glad för det”, sa jag och pekade på min näsa. Den var helt blå och det syntes tydligt att någon hade slått till mig. Hon skrattade och kastade en bit glass på mig. Den landade innanför min tröja och jag kände hur den kalla glassen gled ner över min mage.

”Det där ska du bittert få ångra”, sa jag och kastade allt som var kvar av min glass på henne. Jag hade tur, glassen träffade henne rakt i ansiktet. Hon skrek till och jag skrattade åt hennes min. Hon såg ut som en clown med all glass i hela ansiktet.

”Jason, din lilla skit!” Skrek hon, men sedan började hon också skratta. Michelle åt lugnt sin glass och verkade tycka att vi betedde oss omoget.

”Vi måste göra om det här, det var jättekul”, sa Daniella och gav mig en vänskaplig kram. Jag nickade instämmande och vi vinkade hejdå. Jag tog tag i Michelles hand och vi började gå hemåt. Jag var glad över att eftermiddagen hade blivit så lyckad trots att jag klantade till mig i början.
När vi kom hem slängde jag mig framför teven och tänkte på morgondagen. Jag såg faktiskt fram emot att reta Vajri och det skulle inte bli svårt. Bara hon såg mig skulle hon bli irriterad.

”God natt Jason”, sa Michelle. Hon hade tagit på sig sin pyjamas och satt upp håret i en misslyckad tofs. Jag sa god natt och hon gick mot sitt sovrum. Det var inte svårt att bo ensam med Michelle, hon var alltid glad och nöjd och kunde göra det mesta själv.
Jag kom på mig själv med att tänka på Vajri igen. Alltså hur jag skulle reta henne, ingenting annat.

Ajaj, Jason verkar lite småkär, men i vem? Det får ni snart veta.../Indianen Jacob