Loutwill

Jag vaknade av att väckarklockan ringde som en galning, och jag knuffade argt ner den på golvet. Men inte slutade den att ringa för det. Jag kämpade mig upp och tryckte på knappen. Jag svor åt väckarklockan innan jag släpade mig upp ur sängen och gick ner för att äta frukost. Michelle var redan nere och jag plockade fram flingor till oss båda. När jag hade borstat tänderna och klätt på mig hämtade jag Michelle. Vi gick gemensamt till hennes dagis och sedan gick jag samma väg som igår till skolan.

”Tål du skit?” hörde jag någon skrika och sekunden efter det träffade någonting mig i huvudet. Jag vände mig om och insåg att någon just hade kastat en soppåse i huvudet på mig. Jag såg på bilen som hade svängt in på trottoaren och den långa, muskulösa killen tittade ut genom rutan. Alla mina sinnen skrek åt mig att springa därifrån, men jag fortsatte att gå och sneglade inte ens med blicken bakåt. Jag hörde hur han startade motorn och jag vände mig om och såg att han körde på trottoaren och om bara några sekunder skulle han köra över mig! Jag slängde mig åt sidan och sprang allt jag vad jag kunde mot ett hus. När jag var framme vågade jag vända mig om, bilen syntes inte till någonstans.
Jag kollade på klockan, nu var jag sen till skolan. Och jag kände på mig att Mrs. Hassel inte skulle tro mig om jag sa att en bil försökte köra över mig. Jag började springa mot Lotus high och hann precis in i klassrummet när klockan slog åtta.

”God morgon ungdomar, har ni sovit gott?”, frågade Mr. Johnsen perverst. Jag rös till av obehag, han var verkligen störd. Jag satt jämte Ashley, som verkade sårad över att jag inte hade pratat med henne igår.

”Hej Ashley, kul att se dig idag”, sa jag och det var nästan komiskt hur glad hon blev.
”Hej Jason, vad hände under lunchen igår?”

Jag försökte komma på ett bra svar, men ärligt talat så visste jag inte varför Vajri hade blandat in Ashley.
”Jo, jag och Vajri bråkade och hon ville kanske försöka skämma ut mig när hon ropade på dig”, sa jag och himlade med ögonen så att hon skulle tro att jag inte hade tyckt att det var det minsta pinsamt. Hon skrattade.

”Då misslyckades hon, men hädanefter kan du sätta dig jämte mig på lunchen så slipper du förlora aptiten av att se Vajri sitta och fnysa”, sa hon och skrattade så att hennes äckliga andedräkt flög upp i ansiktet på mig. Jag tänkte att det var nog troligare att hon fick mig att förlora aptiten.

”Jag hade faktiskt tänkt hämnas på Vajri genom att reta henne, men du kan gärna få hjälpa mig”, sa jag och skrattade för mig själv. Ingen kunde vara mer irriterande än Ashley, så hon skulle säkert kunna vara till stor hjälp. Hon nickade ivrigt.

”Jason, Ashley, ni verkar inte precis engagerade, vill ni dela med klassen vad som är så intressant att ni måste prata om det på lektionstid?”, sa Mr. Johnsen skarp, och dum som hon var svarade Ashley honom.

”Jo, vi ska hämnas på Vajri genom att reta henne, igår störde Jason henne så mycket att hon sprang ut ur matsalen, är det inte komiskt? Hahaha!” Hon skrattade högt och petade till mig med armbågen. Jag ångrade att jag hade berättat allting för Ashley, det var tydligen inte en bra idé.

”Jaså Jason och Ashley, ni sysselsätter er med att mobba elever på era raster”, sa Mr. Johnsen argt och jag blängde på Ashley.

”Ja, men vi har bara börjat än så länge”, sa Ashley och fattade tydligen inte att Mr. Johnsen inte direkt skulle skratta åt att vi retade Vajri.

”Nej, det var droppen, nu går ni omedelbart till rektorn” Jag gick argt ut ur klassrummet och tittade på allting förutom Ashley.

”Jason, varför sa du ingenting till Mr. Johnsen innan?”, frågade hon med sin fula röst, och jag vände mig om.

”För att vi inte kan säga till en lärare att vi ska mobba en elev fattar du väl!”, skrek jag argt. Hon såg förvirrad ut och någonting med hennes fula ansikte fick mig att vilja skrika ännu mer.

”Du kan verkligen inte vara med och reta Vajri nu, tack vare dig kommer jag förmodligen att få kvarsittning!” Hon såg chockerat på mig, men jag vände mig om och gick bestämt med bestämda steg iväg.  Jag hörde hur hon småsprang efter mig, men jag ignorerade henne. När jag tillslut hittade dörren med rektorns namn på gick jag argt in och slängde dörren efter mig och hoppades att den träffade Ashley på någon sätt.

”Oj, du verkar arg”, hörde jag rektorn säga. Jag hade aldrig mött honom förut, han var i sextioårsåldern med ett kalt och runt huvud. Jag försökte få kontroll över mitt humör.

”Och där har vi en till som inte har skött sig, vad har ni gjort nu då?”, sa rektorn.

”Vi lyssnade inte på lektionen, och när Mr. Johnsen frågade varför så skämtade Ashley och sa att vi pratade om hur vi skulle kränka elever. Men jag tror inte att Mr. Johnsen förstod att det var ett skämt”, ljög jag och han skrattade.

”Jag vet precis hur det är, jag var också ett busigt barn”, sa han och jag höll tillbaka ett skratt.

”Så vi kan gå tillbaka nu?”, frågade Ashley och jag var tacksam över att hon inte hade avslöjat oss. Han nickade.
”Men kan ni berätta vad ni heter?” Jag nickade ivrigt.

”Jag heter Jason Down och hon heter Ashley Benner”, sa jag. Han nickade, och vi skyndade oss ut ur rummet.

”Förlåt att jag blev så arg innan Ashley, men du förstår väl att vi inte kan prata om det med en lärare?”, sa jag och hon nickade förstående. Jag såg att jag var förlåten.

Ashley och Jason är riktiga busar!! Kanske de och rektiorn skapar ett gäng? Fortsätt läs, jag lovar att ni kommer att bli förvånade över vad som kommer att hända.../indianen Jacob