Loutwill

Vi gick tillbaka till lektionen och när vi kom in i klassrummet blängde Mr. Johnsen argt på mig. Jag ignorerade honom och satte mig på min vanliga plats jämte Ashley. Jag låtsades anteckna vad Mr. Johnsen sa, men egentligen skrev jag små meddelanden till Ashley.
Jag skrev att hon kunde följa med till glassbaren efter skolan och träffa Alix, Jong och Daniella. Jag hade aldrig sett någon bli så glad förut som när hon läste vad jag hade skrivit.

”Ja, jag kommer”, sa hon glatt och log brett. Mr. Johnsen såg frågande på henne.

”Vad säger du Ashley?”, frågade han.

”Jag kommer gärna upp och skriver svaret på tavlan”, sa Ashley och jag blev imponerad av hur bra hon ljög när hon väl gjorde det. Mr. Johnsen såg förvånad ut, men steg åt sidan för att ge plats åt henne. Hon skrev ner en avancerad lösning, vem hade trott att Ashley var bra på matte? När hon var klar gick hon stolt och satte sig på sin plats.

”Ja, det ser korrekt ut”, sa Mr. Johnsen förvånat och började förklara ett nytt mattetal.

”Hej, det här är Ashley”, sa jag.

”Hej Ashley, jag heter Alix, du har kanske sett mig i skolan?”, svarade Alix, men hon skakade på huvudet. Jong och Daniella presenterade sig också.

”Gud vad kul att träffa er, jag har alltid velat vara med i ett gäng”, sa Ashley och jag suckade för mig själv. Jag ville inte att hon skulle tro att vi var bästa vänner nu, för det ville jag inte. Och det kändes dumt att ge henne falska förhoppningar.
Jag berättade för alla om vad som hade hänt på morgonen med den långa killen och jag såg hur de blev argare och argare.

”Nej, nu måste vi polisanmäla, när de börjar förfölja oss och kasta sopor så har de gått för långt”, sa Daniella och hon lät verkligen rasande. Alix och Jong höll med, men jag försökte få dem att ändra sig.

”Jag tror inte att han förföljde mig, han kanske bara skulle åka till soptippen och så såg han mig gå på trottoaren och fick lust att kasta någonting på mig. Vi borde inte polisanmäla, allting kommer att bli så mycket allvarligare då.”
Ashley såg beslutsam ut och jag förstod att hon var på väg att säga vad hon tyckte.

”Enligt mig så har vi bara ett val, vi måste hålla ihop. Tillsammans kan vi stoppa dem!”, sa hon samtidigt som hon la upp ena foten på en stol, och det lät som om hon trodde att hon spelade in en actionfilm. Jag kollade snabbt bort, eftersom hon visade lite mer än vad jag ville se, eftersom hennes fula jeanskjol åkte upp.

”Ashley har rätt, de har bara attackerat mig när jag är ensam”, sa jag ivrigt och studerade allas ansikten. De verkade tänka efter.

”Kom igen Daniella, vi behöver inte dra in polisen i detta. Om de börjar bli allvarligare lovar jag att jag själv ska polisanmäla dem, men just nu behöver vi inte göra det.” Jag såg att hon började ge med sig.

”Visst, men då måste vi hålla ihop dygnet runt”, sa hon och log. Alla höll med.

”Vi är allt ett glatt gäng ungdomar”, sa Ashley plötsligt. Vi började skratta åt henne, men det förstod hon inte utan skrattade med oss.

När vi hade ätit klart bestämde vi oss för att bada i havet, eftersom det var en solig och varm dag. Alla gick hem till sig för att hämta badkläder. Jag kom på att jag var tvungen att ringa efter en barnvakt till Michelle och jag ringde min faster. Hon kom alltid, hon gillade verkligen Michelle och mig jättemycket.
När jag hade ringt henne och fått en bekräftelse att hon kunde vakta Michelle sprang jag upp och hämtade ett par blommiga badbyxor. Jag kände mig på ett glatt humör, det kanske berodde på att det var fredag.
Jag gick in i det vitmålade garaget och hämtade min cykel. Den var alldeles ny, jag hade fått den av pappa för några veckor sedan. Antagligen hade han fått dåligt samvete över att han aldrig var hemma och försökt bota det genom att ge mig en dyr present.
Jag hoppade upp på sadeln och cyklade iväg. Jag njöt av känslan av frihet när jag susade ner för gatan, samtidigt som vinden drog i mig. Men det var ingen jobbig vind, den var varm och förde med sig salt från havet. Det tog bara några minuter att cykla till stranden och på vägen dit tänkte jag inte på någonting annat än vilken underbar stad Loutwill var.

När jag kom fram såg jag att Alix och Jong redan var där, de satt på ett träräcke och drack varsin läsk samtidigt som de studerade alla människor på stranden. Jag andades in den salta luften och suckade lyckligt. Det var verkligen en perfekt dag.

”Jong, Alix, ska ni bara sitta där eller ska ni bada någon gång?”, skrek jag och började springa mot havet. De hann ifatt mig på bara några sekunder, de var mycket snabbare än mig. De sprang enkelt förbi mig och jag såg dem slänga sig ner i vattnet och försökte få mina ben att anstränga sig lite till så att jag också kunde slänga mig ner bland vågorna.

När det bara var en meter kvar träffade någonting mig i huvudet för andra gången idag, och jag föll ner mot marken. Jag kände på mitt huvud och det ömmade på platsen där någonting hade träffat mig. Jag kollade mig omkring och såg att det låg en frisbee bredvid mig, och en bit bort stod Vajri och flinade elakt. Jag reste mig upp och greppade tag i frisbeen, hon skulle inte få komma undan. Jag såg att Alix och Jong lekte i vattnet, de verkade inte ha märkt någonting om vad som nyss hade hänt. Jag tågade argt mot henne, beväpnad med en frisbee.

”Du behöver inte vara så förbannad, det var faktiskt inte meningen att träffa dig rakt i skallen”, sa hon, men hon flinade fortfarande. Hon hade på sig en randig bikini i färgerna vitt och marinblått, men jag kunde inte sluta stirra på hennes kropp. Hon hade en perfekt, platt mage, och bikinin satt åt ganska tajt så att man lätt kunde fantisera om hur hon skulle se ut naken. Jag försökte skaka av mig tanken och bygga upp min ilska igen.

”Vad gör du här helt ensam en fredag, borde du inte vara med ditt coola gäng?”, frågade jag, men min röst lät nästan artig och jag fick inte alls till den arga stämman jag ville ha. Hon kollade besvärat ner i marken, så jag gissade att jag hade träffat en öm punkt. Jag log ett snett leende mot henne.

”Kan du inte bara lämna mig ifred?”, sa hon, men hon lät mer uppgiven än förbannad. Jag fick plötsligt lust att krama om henne och trösta henne. Men innan jag hann göra det hörde jag att några var på väg mot oss.

”Vad har hon nu gjort, den lilla filuren”, sa Ashley i ett försök att vara elak. Vajri flinade åt kommentaren och jag kände att jag gjorde likadant. Plötsligt stod Alix, Jong, Daniella och Ashley jämte mig och de stirrade alla argt på Vajri.

”Hon har faktiskt inte gjort någonting så vi kan gå och bada nu istället”, sa jag, men de verkade inte tro mig. Daniella fnös.

”Du kanske kom för att anklaga mig för att sprida rykten igen, men innerst inne vet du att det inte är några rykten utan bara sanningen”, sa Daniella och jag kände mig förvirrad. Hade Daniella spridit rykten om Vajri? Jag hade i alla fall inte hört några rykten.

”Nej Daniella jag kom inte hit för att hitta dig, trodde aldrig att du skulle våga gå runt i bikini med den kroppen”, sa Vajri argt och det såg ut som om hon skulle attackera Daniella. Jag ställde mig i mitten och försökte stoppa ett eventuellt slagsmål.

”Jag vet inte vad ni pratar om, men vi behöver inte bråka. Jag kom hit för att bada och jag vet att ni gjorde detsamma. Så vi kan väl glömma det här och simma istället.” Daniella stirrade argt på mig, hon hade nog hoppats på att jag skulle försvara henne. Men Vajri såg tacksam ut, hon vände sig om och skyndade sig bort.

”Du lät henne fly, vet du inte att hon attackerad mig innan idag?”, frågade Daniella argt och jag skakade på huvudet.

”Jag har ingen aning om vad ni pratade om, men jag vet att jag var på ett riktigt bra humör innan och jag ville inte att Vajri skulle förstöra det. Som jag sa så trodde jag att vi kom hit för att bada.” Jag såg att alla tittade ogillande på mig, speciellt Daniella. Alix verkade fundersam och jag undrade vad han tänkte på. Jag gick mot havet och kände att mitt humör hade sjunkit till botten, jag var arg och irriterad. Jag slängde mig ner bland vågorna och dök ner under ytan i ett försök att skingra tankarna. Varför var alla så arga på mig? Jag gillade inte heller Vajri och då var det väl helt normalt att be henne att gå? Det var ju bara omoget och pinsamt att slåss mot henne! Och vad var det för rykten de pratade om och vad hade Alix tänkt på? Han hade kollat på mig och sett fundersam ut, egentligen hade han inte verkat arg. Det hade sett ut som om han funderade på om han hade sett fel eller inte.

Ska Ashley bli en ny medlem i gänget, eller kommer hon att försvinna för evigt? Vad tycker Daniella om Ashley? Vad funderar Alix på?
Det finns så många frågor, och de kommer inte bli besvarade om du inte läser fortsättningen. 
Och kom ihåg, rökning dödar.../Indianen Jacob