Loutwill

Kapitel 3
När man talar om trollen… sitter dem bakom en häck

När jag kom upp ur vattnet stod alla kvar på samma plats och pratade ivrigt om någonting. Jag skyndade mig mot dem för att höra vad de pratade om.

”Jag har inte spridit något ryckte som Vajri, jag lovar.” Daniella försökte övertala de andra om någonting. Jag gick närmare.

”Och det ska vi tro på, det låter verkligen typiskt dig att sprida ett falskt rykte om någon du verkligen hatar”, sa Alix bestämt. Jag såg paniken i Daniellas ögon och kunde inte tänka mig att hon ljög. Men Alix hade rätt, det vore inte första gången hon gjorde något sådant. Jag funderade på om jag skulle försvara Daniella eller ta Alix parti, och bestämde mig för att ta reda på vad ryktet var först.

”Kan någon berätta för mig vad det där ryktet handlar om?”, sa jag argt och Alix nickade.

”Någon har spridit ett ryckte om att Vajri har anorexia, och hon och Daniella började bråka i omklädningsrummet idag”, sa han, och jag kände hur jag rynkade pannan. Varför skulle någon gå på det? Jag tyckte att hon såg väldigt hälsosam ut. Hennes kropp var ju bara smal och fast och det var ingenting negativt precis…

”Jason, vakna!” Alix väckte mig ur mina dagdrömmar. Jag skakade på huvudet och rodnade. Jag borde uppsöka en psykolog, Vajri hade helt klart tagit sig in i mitt huvud, och jag behövde hjälp med att få ut henne.

”Förlåt, vad sa ni?”, sa jag ursäktande och tittade på dem. Daniella suckade, och Alix skakade sårat på huvudet, så då var det troligen han som hade pratat.

”Jason, vill du gå med mig och köpa en glass?”, frågade Alix, och han såg sådär fundersam ut igen. Jag var väldigt nyfiken på vad han funderade över.

”Klart min broder, låt oss gå och äta floder”, rimmande jag och försökte låta som en rappare. Alix skrattade, men han verkade fortfarande fundersam. Vi började gå mot kiosken, där en vältränad kille stod.

”Det verkar inte ens gå en dag utan att vi möter Vajri och hon och Daniella börjar bråka”, sa jag och skrattade, men Alix såg inte road ut. Jag undrade om det var någonting jag hade sagt.

”Jason, jag kanske har sett helt fel och då blir det här ett väldigt pinsamt samtal, men jag måste få veta”, började Alix, och jag kollade nyfiket på honom. Det verkade som om jag skulle få reda på varför han hade bettet sig så underligt.

”Fortsätt”, sa jag och kände hur spänd jag var. Han nickade och kollade ner i marken ett ögonblick, innan han stannade framför en stor grön häck.  Han kollade sig omkring för att försäkra sig om att ingen kunde höra oss. Han såg mig rakt i ögonen med en allvarlig blick.

”Jag gillar verkligen inte Vajri, och därför har jag tagit för givet att du inte gillar henne heller. Hon och hennes ”coola” gäng har varit jätteelaka mot oss, speciellt dig, Jason, som när de slog ner dig när du försökte ringa polisen. Men idag såg det ut som att du gillade henne, och jag måste få veta om du bara gillar att kolla på henne eller om du faktiskt gillar henne.”
Han såg allvarligt på mig och väntade på att jag skulle säga någonting, men min tunga vägrade lyda mig. Jag visste verkligen inte vad jag skulle svara ändå. Men jag gjorde ett försök.

”Alix, tror du verkligen att jag gillar henne? Jag hatar en minst lika mycket som du!” Jag funderade över varför han trodde någonting annat, jag gillade absolut inte Vajri!
Han såg lite lättad ut, men jag kunde se att jag inte hade övertalat honom helt. Jag var nog tvungen att säga något trovärdigare.

”Jag erkänner att när jag såg henne i bikini idag så stirrade jag lite, för hon har faktiskt en väldigt snygg kropp och så, men sen kom jag på vems kropp det var och då slutade jag.”
Det såg ut som att Alix skulle börja skratta, men han bet ihop och kollade upp.

”Du har ju aldrig kollat in en tjej förut Jason, varför börja nu?”, sa han och skrattade, och jag började skratta med honom. Plötsligt hörde vi en till röst som skrattade, och den verkade komma från den stora gröna häcken. Vi blev helt tysta och eftersom jag var längst sträckte jag på mig så att jag såg över häcken. Det var nästan ironiskt när jag såg att det var Vajri som satt därbakom. Jag blev illröd i ansiktet och kände för att springa därifrån.

”Vad fan gör du där bakom?”, skrek Alix, och jag kände mig tacksam över att han försvarade mig.

Ojojoj, det var ju inte liite pinsamt! Vad ska Vajri säga? Kommer hon att skratta eller skrika? Jag vet att iaf jag vill veta svaren.../indianen Jacob med två mockasiner på fötterna