Loutwill

Kapitel 4
En skitande barbiedocka

När jag vaknade lyste solen in genom fönstret, och jämte mig låt Alix och Jong och sov. Jag kollade på klockan, den var bara tio i åtta. Jag reste mig tyst upp och gick för att ringa min faster, hon gick alltid upp tidigt på morgonen så hon borde vara vaken.

”Hej, det är Jason, när ska jag hämta Michelle?”, frågade jag.

”Jag kan ta hand om Michelle hela dagen Jason, du är för ung för att behöva ta hand om en lillasyster helt själv. Ha lite kul istället, så kör jag hem henne ikväll”, sa hon och jag kände mig riktigt tacksam. Jag älskade Michelle, men jag ville vara mer som hennes bror och mindre som hennes pappa. Och just nu hade jag ensam vårdnad om henne, eftersom mamma och pappa alltid jobbade. Jag lade på luren och gick tillbaka till vardagsrummet där Jong och Alix var.

När jag kom in i rummet låg de tätt hopslingrade och sov. Jag suckade, jag kände mig ganska avundsjuk när jag såg dem. Jag ville också ha någon som jag kunde hålla om medan jag sov. Alix och Jong verkade ha ett sådant perfekt förhållande, de var med varandra nästan hela tiden och ändå var det inte ofta jag hade hört dem bråka. De var alltid glada när de var med varandra.  Jag ville också ha någon som jag kunde älska så mycket.
Jag gick ner för att plocka fram frukost. Efter ett tag kom Alix och Jong nerför trappan och de log sömnigt mot mig.

”God morgon Jason, vad håller du på med?”, frågade Alix och gäspade. Jag började skratta åt hans trötta min, och han låtsades blänga på mig.

”Jag lagar frukost, och eftersom ni verkade ha det så mysigt däruppe så ville jag inte störa”, sa jag, och Jong verkade bli lite generad. Men Alix himlade med ögonen och satte sig vid bordet. Vi började smaska i oss frallor.

”Vad sa Daniella till dig egentligen innan hon gick igår?”, frågade Alix eftertänksamt och jag funderade på om jag skulle berätta det eller inte. Men jag trodde inte att hon skulle bli så arg om hon fick veta att jag berättade det för Alix och Jong, och hursomhelst så kunde jag lita på dem. Om jag sa att de inte skulle säga någonting till henne så skulle de inte göra det.

”Hon sa att hon var förälskad i mig, och då sa jag att jag såg henne som en syster. Och efter det blev stämningen lite spänd kan man säga, så hon gick”, sa jag, och Alix och Jong verkade inte bli lika förvånade över nyheten som jag hade trott.

”Du är ju riktigt populär bland tjejerna Jason, först blir du utbjuden av Ashley och nu Daniella, du är en lycklig kille”, sa Alix och skrattade. Jag blängde på honom.

”Men är ni inte det minsta förvånade?”, frågade jag, och de log och skakade på huvudet.

”Vi har vetat ganska länge att hon gillar dig, men vi fick inte säga någonting”, sa Jong och jag kände mig nästan lite förråd. Det skulle ha varit trevligt att veta att en av mina bästa vänner gillade mig. Men det bevisade bara vad jag redan visste, man kunde lita på Alix och Jong.

När de hade åkt hem kollade jag på klockan och såg att vårt hembiträde skulle komma om en timme. Hon hette Mary och kom fyra dagar i veckan och städade hela huset. Det var väldigt skönt att vi hade råd att betala för henne, annars hade jag varit tvungen att städa vårt gigantiska hus helt själv. Jag tänkte på mamma och pappa, och bestämde mig för att ringa dem.

”Ni har kommit till Mr. Downs kontor, vill ni lämna ett meddelande?”, frågade en artig röst som bara kunde tillhöra pappas sekreterare.

”Nej, jag försöker senare, hejdå”, sa jag och la på. Det var inte lätt att få tag i varken mamma eller pappa, men jag försökte då och då. Men jag lät dem aldrig veta hur ofta jag sökte dem, för jag ville inte ge dem ännu mer skuldkänslor än de redan måste ha. Jag slog numret till mammas kontor, och till min stora förvåning svarade hon.

”Hallå du har kommit till Mrs. Down”, sa hon med sin professionella röst och löjligt nog blev jag nästan tårögd över att höra den.

”Hej mamma, det är Jason”, sa jag blygt, jag visste inte riktigt vad jag skulle säga. Hon brukade aldrig svara när jag ringde, så jag hade inte förväntat mig att hon skulle göra det denna gången heller.

”Åh, Jason, jag saknar dig så! Jag och pappa kommer hem om en vecka älskling. Jag saknar dig och Michelle så mycket! Hur mår ni?” När jag hörde att de snart skulle komma hem blev jag faktiskt lite nervös. Det var alltid jobbigt när de skulle krama en och leka föräldrar, men samtidigt saknade jag dem eftersom de var mina föräldrar.

”Vi mår bra mamma, men kommer ni verkligen om en vecka redan?”, frågade jag, och hon började skratta.

”Ja, de gör vi faktiskt, jag och din pappa är så utbrända av jobbet att vi behöver en liten semester. Jag vet inte hur länge vi kommer att stanna, men det kommer att bli ett tag. Jag kommer att jobba hemifrån”, sa hon, och jag hörde att det var hennes idé att de skulle ta en liten semester från jobbet. Pappa var nog inte jätteglad över det, men mamma hade väl lyckats övertala honom. Hon frågade mig en massa frågor om skolan, och vi pratade om Mrs. Hassel och Ashley och alla andra i min klass. Hon generade mig genom att fråga om jag hade någon flickvän, och jag svarade snabbt nej. När jag hade lagt på kände jag mig varm inombords. Mamma verkade faktiskt bry sig lite, till skillnad från pappa. Han hörde aldrig av sig, medan mamma sällan hörde av sig.

Snyft, snyft, stackarns Jason!! Indianen Jacob tycker sååå synd om honom! Förhoppningsvis kommer han att lära känna sina föräldrar bättre nu när de kommer hem. Och visst verkar Alix, Jong och Jason ha det kul tillsammans? Jag kände mig lite avundsjuk när jag läste vad de höll på med.
Vad tyckte ni? Apan Peter, vårt trogivnaste fan, vad tyckte du?? Jag vet att Ashley inte var med, men ibland får man tåla det...

/Indianen Jacob

(Med en turbanhatt på huvudet, hihi)