Loutwill

 

 

 

När Mary kom gick jag ut, eftersom jag inte ville vara hemma när hon städade. Jag gick mot vårt vanliga glasställe och satte mig ensam på ett bord. Jag hörde ett par högljudda röster bakom mig, och vände mig om. Vajris gäng satt precis bakom mig och skrattade som grisar. Jag kollade snabbt framåt igen, men jag var ganska säker på att Vajri inte hade suttit med dem. Jag slängde på mig en tröja och drog luvan över huvudet, det sista jag behövde var att någon av dem fick syn på mig och slog ner mig igen. Jag slickade långsamt på min glass samtidigt som jag försökte höra vad de sa.

”Den lilla horan har flytt, hon tog alla sina saker med sig och hon rev sönder alla kort av sig själv. Kan ni fatta att hon är en sån svikare, den lilla horan?”, sa en mörk röst och jag var säker på att tillhörde den mörka långa killen som Vajri verkade vara ihop med. Jag spetsade öronen lite till.

”Va, har Vajri flyttat?”, skrek en gäll tjejröst och jag insåg att den måste tillhöra den rödhåriga tjejen. De andra killarna runt bordet började prata om hur de alltid hade vetat att man inte kunde lita på Vajri, och någon mumlade någonting om att de borde mörda henne.

”Nej för fan, jag ska hämta tillbaka henne. Hon har ju inget annat val än att bo hos mig, om hon nu inte vill bli en hemlös hora”, sa killen som tydligen hette Mike, för alla skrattade och sa ”bra sagt, Mike!”. Jag kände mig förvirrad, bodde Vajri ihop med den där idioten? Varför kunde hon inte bara flytta hem? Jag kände att jag ville fråga henne, men insåg sedan vad jag tänkte. Jag hade lovat mig själv att hålla mig borta från Vajri, och denna gången skulle jag hålla det löftet. Men hon var fascinerande, och jag ville veta mer om henne.
Jag hörde att gänget bakom mig reste sig upp och gick. Jag suckade av lättnad, de hade inte känt igen mig. När de hade varit borta i några minuter reste jag mig upp och gick ut. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra, så jag gick hem. Michelle skulle inte komma på flera timmar så jag hade egentligen en massa tid för mig själv just nu. Men jag visste inte vad jag skulle göra med den. Jag bestämde mig för att plugga inför ett matteprov som vi skulle ha på torsdag. Men efter en timme var jag klar, och jag satte igång datorn och kollade på en massa klipp på youtube. Efter ytterligare några timmar kom Mary in i rummet och berättade att hon var klar för dagen. Mary var i trettioårsåldern, hade ljusbrunt, kort hår och små spända läppar. Jag nickade mot henne, och sedan körde hon iväg.

 

”Tack för att du tog hand om Michelle, faster Hannah”, sa jag och hon log brett mot mig.

”Det var bara roligt, säg gärna till om du vill ha en barnvakt igen”, sa hon och log brett igen. Jag nickade, och gick tillsammans med Michelle in i huset. Jag stängde dörren bakom mig och lyfte upp Michelle.

 

”Jag har saknat dig, ditt lilla monster”, sa jag och kramade henne. Hon skrattade och kramade mig hårt runt halsen.

 

”Och jag har saknat dig, faster Hannah är så jobbig”, sa hon. Jag frågade henne varför.

 

”Jo, hon pratar hela tiden, och hon lämnar mig aldrig ifred”, sa hon och jag rufsade till hennes hår. Jag hade verkligen saknat Michelle, jag var inte van vid att hon inte var hemma.

 

”Michelle, snart kommer mamma och pappa hem”, sa jag, eftersom jag ville förbereda henne. Hon nickade bara ointresserat och jag släppte ner henne på marken. Jag var glad att mamma inte såg tillfällen som dessa, det skulle säkert knäcka henne. Michelle sprang upp för trappan och in på sitt rum. Huset luktade fräscht eftersom Mary hade putsat varje liten millimeter av det. Jag andades in doften och gick sedan upp för att borsta tänderna. När jag hade rengjort min mun noggrant med tandborsten och tvättat av mig gick jag till Michelles rum och frågade om hon ville se på en film. Hon blev som vanligt glad och sa bestämt att vi skulle titta på Tarzan. Jag stoppade in filmen i DVD-spelaren, lutade mig tillbaka och spenderade en timme på att se en halvnaken gubbe svinga sig i lianer. Allt för att göra Michelle glad.

 

När filmen var slut gick Michelle och la sig, och jag gick omkring i det tysta, nystädade huset och släckte alla lampor och låste alla dörrar. Jag kollade ut genom fönstret, och till min förvåning såg jag att Vajri låg på två resväskor precis utanför mitt hus. Jag funderade på om jag skulle gå ut och fråga vad hon höll på med, men jag fegade ur och gick istället upp till mitt rum.
När jag kom dit tog jag av mig mina kakifärgade byxor och min ljusblå t-skirt och tog istället på mig ett par mjukisbyxor. Efter det slängde jag mig ner på min stora, vita säng och kröp ihop på ena sidan. Vad gjorde Vajri utanför mitt hus? Varför sov hon på två resväskor? Borde jag vara orolig? Skulle Mike och de andra snart komma och bryta sig in? Jag insåg med fasa att Michelle låg och sov bara några meter bort, om de bröt sig in kanske de skulle skada henne, de verkade ju inte ha några som helst gränser.
Jag vet inte hur länge jag låg och funderade, det kändes som om jag funderade i flera timmar. Jag kollade på klockan. Den visade ett på natten.

Jag suckade och vände mig om i sängen när jag hörde någon ropa utanför. Till min fasa lät det som Mike, Vajris kille.

 

Jag sprang ut ur mitt rum och nerför trappan. Vad skulle jag göra om de höll på att bryta sig in, eller om de misshandlade någon? Jag kunde ju alltid försöka hota med att ringa polisen igen, men jag hade en känsla av att det inte skulle fungera denna gången heller. Om jag var smart så skulle jag ta med en spade eller något annat föremål, men jag kände på mig att jag inte hade tid till att springa omkring och leta.

När jag kom ut såg jag Mike stå böjd över Vajri.

 

”Trodde du att det räckte med att dra sönder kort och hämta dina saker så skulle jag glömma av att du fanns? Jag är ledsen att du råkade komma in när jag, Serena och Olivia hade lite roligt, men sånt händer på fester eller hur? Sluta bete dig såhär och kom med mig hem nu! Du vet att du inte har något val, du är ju så horig att inte ens din mamma vill ha dig i sitt hus, du har ingen annanstans att ta vägen”, sa Mike, och jag kände hur ilskan flammade upp inom mig. Killen var ju störd, han verkade inte förstå att andra människor hade känslor! Jag kände plötsligt ett starkt medlidande med Vajri. Om jag hade bott ihop med någon som han hade jag också blivit argsint och galen.

 

Bra sagt Jason!! Mike är en person som indianen Jacob inte hade velat möta en mörk natt... 
Som vanligt var detta lilla stycke dramatisk, och Jacob vet att han iaf har många frågor i sitt lilla huvud. Vad kommer Mike att göra med Vajri? Kommer Vajri förlåta honom efter hans bra (?) ursäkt? Och den stora frågan:
Kommer Ashley att rädda dem alla??

Läs, och få reda på svaren! /Indianen Jacob