Loutwill

 

 

”Det är ingenting, familjeproblem bara”, ljög jag. Hon kollade oroligt på mig och jag stönade inombords. Tjejer kunde vara så jobbigt omtänksamma ibland, som om man var deras son eller nått. Jag insåg att vi nu var flera meter från de andra, och jag snabbade på stegen. Daniella hade fortfarande den där jobbigt oroliga blicken och jag kände inte för att berätta några djupa tankar för henne.

”Om du vill prata så kan du alltid komma till mig”, sa hon allvarligt, och jag nickade och log snabbt mot henne.

”Alix, har du med dig en kudde? Jag tänkte inte på att Ashley skulle komma”, skrek jag och Alix vände sig om och väntade in mig, och det var såklart det jag varit ute efter hela tiden.

När vi kom fram till mitt hus ställde vi in våra cyklar i garaget och gick sedan mot vår pool.

”Jason, hur rika är ni egentligen?”, sa Ashley imponerat, och jag ryckte på axlarna. Pengar var inte någonting som jag brydde mig särskilt mycket om, eftersom vår familj alltid hade haft mycket av dem. 
Jag hörde ett stort plask och kollade mot ljudet. Daniella och Jong hade hoppat ner i poolen, och just nu höll de på att skvätta vatten på varandra. Jag hämtade en av mina flytmadrasser och njöt av att flyta fram på vattenytan. Alix hade följt mitt exempel och även han flöt omkring.

”Känns det bättre nu?”, frågade han tyst så att ingen annan hörde. Jag nickade och kände att jag menade det, jag hade inte tänkt på Vajri på flera minuter innan han frågade.

”Kom igen Jason, du borde väl vara i vattnet eftersom du tydligen gillar att bada så mycket”, skrek Daniella och knuffade omkull min flytmadrass så att jag föll ner i poolen. Jag kastade mig över henne och höll nere hennes huvud under vattnet i några sekunder för att hämnas. Hon sprattlade argt emot, och när jag släppte henne och simmade iväg började hon jaga mig. Jag skrattade och dök ner under ytan för att kunna simma fortare. Livet kändes faktiskt löjligt enkelt just då, som om det inte fanns några svårigheter i världen.

När vi hade simmat klart gick vi in i huset, och Alix beställde pizza. Jag ruskade på mitt blöta hår så att det skvätte mot Daniella, och hon räckte ut tungan mot mig, men sedan log hon. Ashley kollade argt på Daniella, och jag insåg att hon verkade vara avundsjuk. Jag slängde min blöta handduk på henne, och löjligt nog sken hon upp. När vi hade ätit klart gick vi upp till vardagsrummet och spred ut madrasser över hela golvet. Jag hämtade täcken, kuddar, chips och cola och sedan började vi titta på en film. Daniella hade lagt sin madrass på höger sida om min, och Ashley på den vänstra. Nu hade båda flyttat sig närmare mig så att jag kände mig instängd.

 

”Daniella, borde inte du byta om till pyjamas?”, frågade Ashley argt och jag kände mig förbryllad över hennes tonfall.

”Nej, jag brukar sova i bara underkläder, och ibland sover jag helt naken”, sa hon med en röst som skulle låta förförisk, och jag skämdes för henne. Vad höll hon på med? Det fanns ju ingen i närheten som hon skulle vilja förföra, om hon nu inte gillade Ashley…

 

”Det var för mycket information, men om du nu vill veta så brukar jag sova naken hela tiden”, sa Ashley och lutade sig mot mig och jag kände mig äcklad. Jag var tvungen att säga någonting innan de berättade ännu mer privata saker.

”Kan ni vara tysta, jag försöker se på filmen”, sa jag irriterat. Jag hörde hur Alix skrattade.

”Ja, sluta prata nu, ni gör Jason generad”, sa han och skrattade.
Jag såg hur Daniella log i mörkret.

 

”Precis Daniella, kan du aldrig vara tyst? Det är faktiskt ganska irriterande”, sa Ashley och jag suckade. Jag ville skrika att båda två borde hålla käften, men jag ville inte starta ett bråk.

”Just nu var det faktiskt du som började prata, och om jag inte minns fel så började du innan också när du frågade om jag inte skulle ta på mig en pyjamas”, sa Daniella irriterat.

 

”Sluta nu, ni är båda väldigt störande”, gnällde Jong och jag log tacksamt.

”Jag tycker att Ashley borde gå för hon är faktiskt inte vår vän egentligen, och jag tror inte att någon vill att hon stannar”, sa Daniella och jag hörde att Ashley blev sårad, för hon tog ett djupt andetag.
Ingen sa någonting, så hon började packa ihop sina saker.

 

”Ashley, du kan stanna om du vill”, sa jag i ett försök att göra henne glad, men hon skakade på huvudet.

”Jag vill inte behöva vara i samma rum som den där häxan”, sa hon med gråt i halsen och sprang ut ur rummet. Jag suckade.

 

”Var du tvungen att såra henne så mycket?”, sa jag argt till Daniella, men hon ryckte bara på axlarna. Jag kände mig irriterad, Ashley var faktiskt den enda vännen jag hade i klassen. Men Daniella var som vanligt självisk. Jag flyttade alla mina saker mot Jong och Alix, eftersom jag inte ville sova jämte Daniella. När hon insåg vad jag höll på med verkade hon äntligen förstå att jag var arg.

Stackars, stackars lilla (?) Ashley... Hon har det då inte lätt, med Daniella som fiende. Vi får hoppas att Jason är en riktigt bra vän och tröstar henne i framtiden.

Vad tycker ni annars om indianen Jacobs inlägg? Var det för långt, för kort, för bra??

Nu ska eran favoritindian gå och ta sig en kopp varmt te, men ni kommer att höra från mig igen.../Indianen Jacob i bara strumporna(buuusigt!!)