Loutwill

 

 

Fortsättning av Loutwill - Vajri  Kapitel 2

 

Äntligen ringde klockan ut efter en hel timma av ”lära känna andra lekar”, och jag skyndade mig ut ur klassrummet.

 

”Hörru Vajri, du var riktigt imponerande när du sa emot fröken kristen tidigare, vill du hänga med oss?” sa en stor kille med kort brunt hår och stor näsa, med två killar runt sig som såg hoppfullt på mig.

 

”Visst varför inte” sa jag och började nästan skratta när jag såg hur glada killarna blev. De skulle nog inte bli fullt så glada när jag berättade att jag har en pojkvän, men den dagen den sorgen. Plötsligt kom en blond kille springande och sprang rätt in i mig.

 

”Flytta på dig din bög!” sa jag argt.

 

”Du vet att man brukar flytta på sig när man möter någon i korridoren va? Fast du kanske tror att alla gärna slänger sig åt sidan så att du kan gå vidare” sa han och såg lite arg ut.

 

”Tänkte just säga desamma till dig, tönt” sa jag och mina nya ”vänner” skrattade som att de aldrig hade hört något roligare. Vilket de kanske inte hade. Plötsligt kände jag att det började vibrera i min ficka, och jag tog upp min mobil. Jag hade fått ett sms från Mike, där det stod: Möt mig och gänget vid parken på din lunchrast. Jag kollade på mitt schema, och jag hade faktiskt en ganska lång lunchrast, så det skulle jag nog hinna. Det lät även väldigt lockande att träffa någon som jag kände.

 

”Hörru Vajri ska vi inte dra ner till kaféet och kolla läget?” sa den biffiga killen som jag tror hade presenterat sig som John.

 

”Klart att vi ska” sa jag och gick före killarna ner till kaféet.  Där nere spelades popmusik och folk satt i soffor och åt mackor. Jag och killarna satte oss i en soffa jämte ett fönster.

 

”Ska jag hämta en kortlek, vi kan spela klädpoker” sa en kille som jag inte hade en aning om vad han hette, men han var väldigt lång och smal med mörkbrunt hår.

 

”Visst, jag kommer ändå enkelt äga ut er” sa jag och de tog mitt hot som en utmaning och John sprang snabbt iväg och hämtade en kortlek. Jag tittade ut genom fönstret och såg killen som sprungit in i mig tidigare bli buren över skolgården av en tjock, ful tjej och började skratta för mig själv. De satte sig på tjejens lilla moped och körde iväg, och jag bestämde mig för att på något sätt informera honom om att jag hade sett denna otroligt fula syn. Just när de hade åkt iväg kom John tillbaka med en kortlek.

 

”Låt spelet börja” sa han och började dela ut kort.

20 minuter senare satt jag med nästan alla mina kläder på mig (förutom skorna) medan ingen av killarna hade sina tröjor på sig.

 

 

”Okej vi ger upp, du äger ju på klädpoker” sa killarna och såg lite generade ut. De hade nog hoppats på att det var jag som skulle behöva ta av mig kläderna, inte dem. Vi gick ut från kaféet och tillbaka till klassrummet. Den här gången satte jag mig jämte John, vilket han inte verkade ha något problem med.

 

 

”Då så, nu vill jag att vi ska göra några sammarbetsövningar” sa Mrs Betterwitter och drog ihop sin lilla mun till ett sträck, och sedan drog hon upp den i ett elakt leende.

 

 

”Jag sköter grupperingen, så läs på tavlan vilka dina partners kommer att vara under leken” sa hon och drog upp skynket som hade varit över tavlan så att man kunde se vad hon hade skrivit. Jag försökte hitta mitt namn, och såg att jag var i grupp med Alix och Eric. Vem var Alix nu igen? När jag kom på att det var kinespojken stönade jag, gruppen kunde inte ha blivit sämre.

 

 

”Då så, rappa på, vi har inte hela dagen på oss” sa Mrs Betterwitter och satte sig belåtet till rätta på stolen framme vid katedern.  Jag hade väl inget annat val än att gå och sätta mig jämte dessa två killar som förmodligen hatade mig. Jag såg att de redan hade satt sig på samma bord, och båda blängde på mig när jag kom emot dem.  Jag försökte inte ens verka trevlig, utan satte mig bara på en stol mitt emot dem. Jag vågade inte titta upp, så jag började klottra på bordet.

 

 

”Då så, det verkar som att alla har hittat till sin grupp, då kan vi börja leka” sa Mrs Betterwitter och hennes ord fick mig att rysa. Hon gick fram till ett skåp och tog fram en massa papper, som hon sedan delade ut.

 

 

”Jag vill att ni tillsammans ska ta reda på så mycket ni kan om varandra, tre poäng för ytlig fakta och tio poäng för djupare fakta, som känslor, upplevelser med mera, och vinnarna får ett ätbart pris” sa Mrs Betterwitter och drog upp munnen i ett stramt leende. Det var nog den tråkigaste leken jag någonsin hört, och jag la pannan i handen och suckade.

 

 

”Okej vi kan ju börja med att skriva ner alla ytliga saker” sa Alix, och det lät som en bra idé. Jag började skriva om Alix på mitt papper. Smal, mörka ögon, brunt kort hår, ganska små ögon och ljusbrun hy. Jag kom inte på något mer, så jag började skriva ytliga saker om Eric. När jag var klar hade de andra varit klara ett tag, och de satt och väntade på mig.

 

 

”Okej jag och Alix kan börja med att fråga dig frågor Vajri” sa Eric och det kändes lite jobbigt, men jag lutade mig bakåt och väntade på att de skulle börja fråga.

 

 

”Hur mår du efter att du har gjort slut med någon som absolut inte förtjänar det” sa Eric och tittade slugt på mig.  Han var så himla patetisk.

 

 

”Om jag gör slut med någon är det såklart av en anledning” sa jag och blängde på Eric, detta var inte en diskussion jag ville ha just nu, i klassrummet med en kinespojke som besvärat försökte titta bort och låtsas att han inte hörde oss.

 

 

 

”Faktiskt så tror jag att jag ska gå, den här leken har ju ingen mening” sa jag och ställde mig upp.

 

 

”Om du går så får du en skolkanmärkning i protokollet” sa Mrs Betterwitter och tittade strängt på mig.

 

 

”Visst, det skiter väl jag i” sa jag och gick fort ut från klassrummet.

 

Fortsättning följer/Alven Leo