Loutwill

Jag hämtade min väska ur mitt skåp, och sedan gick jag iväg mot parken där Mike och gänget väntade på mig. Efter ett tag var jag framme, och jag såg Mike komma gående emot mig.

”Tja Vajri, bra att du kom” sa Mike och klappade mig på axeln innan han ledde mig mot gänget som satt och hängde på en bänk.

”Nu när Vajri är här kan vi börja röja runt lite” sa Mike och log ett elakt leende. Det andra log likadant, innan de lämnade bänken och tog upp en massa ölburkar ur kassar som de hade med sig.  Ska du ha en Vajri? frågar Canny, jag nickade och han kastade en till mig. Jag drack i stora klunkar och kände att en öl var precis vad jag hade behövt. Då såg vi en medelålders kvinna rusa förbi i strikta kläder, och jag såg på Mikes ansikte att han tänkte råna henne.

”Hörru du där, vet du vart Xtretix ligger?” ropade han ut till kvinna och hon stannade och tänkte efter. Självklart visste han vart Xtretix låg, det var hans favo- restaurang.

”Jo jag tror att de ligger dä…”sa hon, men innan hon hann klart tog Mike tag i hennes väska, slog till henne och började springa. Vi andra sprang efter, innan någon hann se oss. När vi hade sprungit ut ur parken och in på ett kvarter längre bort stannade vi äntligen, och jag sjönk utmattat ner på en bänk, och öppnade en till ölburk.

”Haha, här fanns pengar, mobil och en massa dyra saker” sa Mike medan han rotade igenom väskan han just stulit.

”Du är ju grym asså” sa Betty och skrattade. Mike log tillbaka, han älskade beröm. Jag andades fortfarande tungt, och tittade mig omkring på gatan.

”Haha Vajri vad har du för en kondis egentligen” sa Conny och skrattade. Det skulle han inte ha sagt. Boom! Mike slog till honom över kinden.

”Tala inte så till min tjej” sa Mike innan han backade från Conny och började rota igenom väskan igen.

”Här kan man visst inte skoja, jag drar” sa Conny och gick iväg samtidigt som han höll sin hand över kinden. Då kom det en liten tant runt hörnet på mataffären.

”Kolla in tanten, vem vågar sno rullstolen från´na?” frågar Fabian, och alla log slugt och väntade på att tanten skulle komma närmare. När hon precis skulle börja åka förbi oss ställde sig Fabian upp och tog tag i rullstolen.

”Vad tar du dig till?” skrek tanten, och alla började skratta. Mike reste sig upp och tog tag i ett av hjulen.

”Dags för den lilla tanten att lära sig ett nytt sätt att ta sig fram på, för Fabian här har alltid velat ha en rullstol” sa Mike och alla ropade och skrattade. Jag stod mest och tittade på. Ville inte vara så inblandad.

”Hjälp mig någon, snälla, hjälp!” började tanten ropa ut, men gatan var helt öde. ”Verkar inte som att stålmannen jobbar idag” sa Mike skrattandes. Då kom en kille i badbyxor springande. Jag började skratta åt ironin.

”Hallå, vad gör ni?” ropade killen och såg riktigt arg ut.

”Vem fan är du? Är det här din farmor eller?” sa Mike samtidigt som han knuffade omkull rullstolen så att den lilla tanten förskräckt ramlade ur. Mike sparkade tanten hårt i magen, innan han lyfte upp rullstolen. Fabian satte sig i den och började ropandes köra runt.

”Sluta, annars ringer jag polisen” sa killen, och nu såg jag att det var han som sprungit in i mig och blivit buren av den tjocka tjejen.

”Ånej, nu får vi sluta, den lilla bögen tänker ringa polisen” sa Phille skrattandes, och alla förutom killen och tanten skrattade med honom.

”Ja, vi har ju inte en chans att stoppa honom” sa Fabian och tittade ironiskt killen i ögonen. Killen började se osäker ut, och backade försiktigt. Men han hann inte långt förrän Phille kastade sig över honom, och låste hans armar bakom hans rygg.

”Skäms ni inte” sa tanten argt, men ingen lyssnade.

”Vad ska vi göra med dig då?” frågade Mike killen och blinkade med ena ögat till Zackarias, som genast fattade vinken och slog till killen i ansiktet. Jag tittade ängsligt bort, skoldagen skulle nog bli pinsam imorgon också. Fabian verkade också vara sugen på att slåss, och gick fram och slog till killen på näsan så att blodet rann.

”Kolla en snut!” ropade Betty, och vi började fly ännu en gång. Vi sprang in på en lite smal gata, och in i en klädbutik.

”Vi drar nog hem nu, men fan va kul de va” sa Phille, och alla tittade försiktig ut genom fönstret för att försäkra sig om att polisen inte var efter oss innan de gick.

Fortsättning följer/Alven Leo